De närmast sörjande / Next of Kin

En åt gången varje år
Sjunger bödlarna
Den sista sången, så fäll en tår

Någon dör och någon skapas
Och ingen tror på evigt liv
Hur förklarar man det för ett barn?
Du är älskad, jag är hatad
Du modern, jag primitiv
Hur försvarar man en slentrian?

Vi är ensamma i en stad
Som vittrar till askan vi andas
En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden

En åt gången varje år
Sjunger bödlarna
Den sista sången, så fäll en tår

Vi är ensamma i en stad
Som vittrar till askan vi andas
En sekund på jorden
Bara en bit kött i horden

Vi är ensamma på vår väg
Att ta oss ur askan i elden
Får man hjälp på köpet?
Äter svält och död på löpet

Algoritmens sällskap tröstar
Och dottern ringer sällan nu
Hur beskriver man ett liv utan mål?
Maskinens toner överröstas
När döden ger sin intervju
Vi tillber flödet i en metropol

Jag är han där ute
Han där ute
Jag är han där ute
Han där ute

Är jag den sista av mitt slag
Som är rädd för döden
Och bryr mig om mina barn
Och ger allt för kärleken?
Jag antar att jag blivit van
Jag har accepterar mitt öde
Men håller av de som finns kvar
Och forcerar de nya sveken

Every morrow, every year
Choir of sounds
The final sorrow, so shed a tear

Someone dies within creation
Doubts in everlasting life
How to lie to one innocent child
You are loved, I'm execrated
You belong, I circle strife
Routine pathways in escape from the wild

We are left in a city all alone
In the breathing of ashes
On the earth, one second
Just a piece of meat in essence

Every morrow, every year
Choir of sounds
The final sorrow, so shed a tear

We are left in a city all alone
In the breathing of ashes
On the earth, one second
Just a piece of meat in essence

We are left in a world that's burning
Crawling through embers to safety
And my name is next to last
Feast on famine and death on the broadcast

Finding friends in algorithms
Forgot the sound of my daughter's voice
Please remind me of my emptiness
The hissing of machines lost rhythm
As death would give an interview
In a metropolitan holiness

I am outside waiting
Outside waiting
I am outside waiting
Outside waiting

Am I the last one of my kind,
Who's afraid of dying?
But I would perish to save a child
And give all I can for love
It seems I might have reconciled
Even if my destiny's lying
For the ones I hold dear I hold close
And force my way through the ether